Kaffe på skjortan. Igen. Helvete. Vit skjorta och kaffe, ingen bra kombination. Han suckar djupt. Det här med vit skjorta är verkligen inte en bra idé. Snyggt men jävligt onödigt. 23 minuter, så länge har den varit på.


Av med skjortan, på med en ny. Missar såklart första bussen men med tanke på att kaffet har blivit något av en morgonrutin siktar han alltid in sig på den tidigare bussen bara för att kunna ta den bussen som han egentligen borde sikta in sig på.


Frukost äter han på väg ut genom dörren. En sorglig historia till rostad macka. Bränd och smöret har torkat in. Han borde verkligen lära sig att kliva upp tidigare på morgonen. Eller så kan han sluta att titta på amerikansk fotboll på nätterna.


Ut genom dörren. Morgonbestyren går på en timme. Ibland 45 minuter.

***

Hon är som vanligt uppe långt innan klockan ringer. Läkaren hade talat om stress men hennes syster hade kallat det för kontrollbehov. Själv ansåg hon sig inte ha några problem, att vakna före väckarklockan hade sina fördelar, hinna vakna ordentligt och sedan påbörja dagens morgonritualer.


Löpning 30 minuter. Sedan en dusch på det. Frukostrutinen är alltid densamma; en näve müsli med sojayoghurt. En grov smörgås med mager ost och egenodlade groddar. Allt sköljs ner med ett glas färskpressad apelsinjuice. Efter frukosten borstas tänderna i exakt två minuter eftersom det är rekommendation från tandläkaren. Sedan åker dagens kläder på. Det är onödigt att ta på sig kläderna innan frukost utifall man spiller. Väskan packades dagen innan så det är bara att ta på sig ytterkläderna och ta sig till jobbet.


Utan några större avvikelser tar allt 2,5 timmar.

***

Nu skulle man kunna tro att detta är två olika personer som lever på skilda håll. Men de är gifta. Idag firar de fem år som gifta.

Han går alltid upp tidigare än henne, det är när han slår igen dörren som hon vaknar. Därför behöver hon ingen väckarklocka. Båda vet att han är en tidsoptimist och att hon har ett kontrollbehov.

Båda har försökt att förändra sitt beteende för att kunna komplettera varandra fast utan resultat. Hon vet att han har förstört ett stort antal vita skjortor i förtid påg grunda av att fläckbortagningsmedlet förstör tyget. Han vet att om hon inte packar sin väska dagen innan så får hon panik och då kommer huset se ut som en krigsbunker när han kommer hem.


Vissa saker går inte att ändra på. Och ibland är det bra att låta det vara. Man måste få ha sina rutiner. Det är en del av personligheten.

Du skulle bara veta. Allt hade sett så annorlunda ut. Jag borde ha berättat, fast samtidigt, din brist på entusiasm och din rädsla. Det var enklast såhär.

Jag tänker på det ibland. Det är mitt val. Jag kommer alltid få leva med den vetskapen. Ibland känns det dock som om jag skonat dig från sanningen. Eller, vem vet vad som är sant här i världen? Man läser ju minst tio olika versioner som gäller samma händelse, nya detaljer i var version. Undrar om du hade trott på min version?

Jag har intalat mig själv att det var en olycka, att det inte hade spelat någon roll. Och det är sen versionen som jag ibland önskar att jag kunde berätta för dig. Men den versionen är en lögn.

Den sanna historien, eller det som egentligen hände har jag förträngt. Mest för att jag inte är säker på din reaktion. Det är visserligen ett par år sen nu, du har gått vidare med ditt liv och jag med mitt. Vi är som två främmande människor.
Jag hade nog gått förbi dig idag.

Egentligen borde jag ge en förklaring. Att bara svamla fram och tillbaka gör ingen nytta. Men jag tror inte att jag kommer längre.

Du borde ha fått veta. Nu är det försent. Man ska inte gräva i det förflutna. Världen går framåt och vi också.

Men ändå. Du fattade ingenting då. Och du fattar ingenting nu.

Du fattar ingenting.

Idag är jag glad att ingen ser mig. Sunkig som tusan (dock nyduschad). Mysoverallen och stora brillorna är på. Välkommen till min värld timmar före deadline.

Kapa text är drygt, redigera text är ännu värre. Ack, ljuva studentliv!

Keep your friends close but keep your enemies closer.

Det kan ju inte bli sämre. Livet blir vad man gör det till. Säg inte nej, säg ja. Säg för i helvete inte kanske.

Gör livet mindre komplicerat. Sluta kompromissa. Eller inte. Oavsett hamnar du i samma situation.

Fortsätt lev ditt liv. Lär av dina misstag. Skit i alla tänkbara scenarion. Livet kan skit sig oavsett.

Han undrade varför hon inte kysste honom den kvällen. Eller varför han själv inte gjorde det.
Hela situationen var ideal för den där första kyssen.

De hade träffats tidigare under dagen, besökt Moderna Museet. Hon hade förklarat vad Videoutställningen försökte spegla och han hade varit fascinerad av hennes entusiasm. Att se henne så levande var som att se på henne ur ett helt annat ljus, istället för silver var det guld.

Efter museet hade de vandrat längs vattnet, han hade haft med sig kameran. Den starka januarisolen hade varit perfekt för att leka med vinklar och ljus. Han hade fångat henne på bild; håret blåste i den lätta vinden, hon kollade ut över vattnet mot Söder med en tankfull blick.

När mörkret föll hade de bestämt sig för att hyra en film och laga middag. Hans lägenhet var inte stor och snart stank det Curry i hela lägenheten. Grytan blev stark och värmde gott efter en kall utevistelse.
Han hade fått välja film och valde en svartvit stumfilm.

När hon tillslut skulle gå hade han följt henne till T-Centralen. Himlen var klar, inte ett moln var synligt, stjärnorna hade trätt fram och de hade tävlat om vem som kunde flest stjärntecken.

Så stod de där. På perrongen. De kramade varandra som de brukade göra, men det fanns något mer. Detta var inte den vanliga avskedskramen, något annat hängde i luften.
Hon hade böjt bak huvudet och mött hans blick, hennes blå mot hans gröna.
Han kände sig redo. Hon såg redo ut.

Och så kom tåget. Det ögonblick som fanns försvann med den automatiska tågrösten.

Ridå.

Bilden är intressant. Ett gammalt gift par på en bänk.
De sitter inte tillsammans, utan en bit från varandra. De ser ut som om de är irriterade på varandra men paraplyet symboliserar deras kärlek.

Trots meningsskiljaktigheter så finns kärleken där. Även om de för tillfället inte vill prata med varandra finns kärleken där.

Folk säger att kärleken övervinner allt men varför tar den då slut för vissa?

Januari: Inget speciellt händer i mitt liv.
Nära vännen tar examen. Känner att livet fungerar. Skaffar nytt marsvin för att blidka min lurviga ögonsten.

Februari: De mörka tankarna börjar. Skolan flyter på bra, kurserna är relevanta. Börjar tvivla på min existens.

Mars: Tvivlet blir starkare. Trycket hemifrån tär. Kommer inte igenom muren.

April: Det börjar ljusna, känns bra. Bra flyt.

Maj: Ser en fantastisk sommar. Möjligheter. Avslutar skolan på ett fantastiskt sett. Vårterminen är super.

Juni: Senaste tillskottet i familjen dör. Tre åkte till Götet två kommer ner. Känner mig förstörd. Helvetet börjar.

Juli: Dags att avsluta ett viktigt kapitel i livet. Det är dags att gå vidare, vi är inte på samma livsplan han och jag. Konstaterar att jag är kär.
Upplever en filmorgasm.

Augusti: Dimma. Äter ingenting. Börjar tappa i vikt rejält. Känner mig förvirrad och ensam. Vilsen. Flyr till Dublin.

September: Efter en förtrollande och fantastisk resa är det verklighet som gäller. Inleder en spännande termin. Kärleken åker iväg. Samtidigt blir jag sårad av den gamla.

Oktober: Inser att kärleken inte får plats i livet innan jag hittar mig själv. Dessutom inser jag att det inte kommer fungera. Har ett fantastisk socialt umgänge. Börjar bli mitt vanliga jag, psykiskt och fysiskt.

November: Livet känns som det borde. Känner mig redo för att träffa nya människor. Tar tag i saken.
Träffar nya människor och jag trivs.

December: Praktiken lider mot sitt slut, får lätt ångest. Trivseln är ett faktum.
Julfest och födelsedag. Upplever filmorgasm nummer 2.
Fortsätter träff nya bekantskaper, inser att jag trivs. Helvete.
Helt plötsligt är målvikten nådd. Julen står för dörren. Nyår springer rakt på.

Sammanfattning: vilket jävla år. Finns tydligen hopp om spännande fortsättning.

Ord. Egentligen bara hopsatta bokstäver. Men när de är hopsatta betyder de något.

Ord är som pussel. Du försöker pussla ihop bokstäver för att skapa ord. Du pusslar ord för att de ska bli en mening. Du pusslar meningar för att det ska passa in i ett sammanhang.

Det får absolut inte bli fel. Fel bokstav i fel ord, fel ord i fel mening, fel mening i fel sammanhang och allt förändras.

Det är ett oändligt pussel.

Spela inte svår men var rädd om dig själv. Se till att muren är stabil och tålig. Sänk inte garden för i helvete!

Känslan som jag trodde inte fanns har kommit tillbaka. Spänningen är tillbaka.

Hur förvaltar man den? Kommer inte ihåg, det var så längesedan. Spelar man ett spel med en massa regler.
Förvirrande.

Glad att något hittat tillbaka även om jag säkert måste lära mig igen.